| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLATSCH klat4ʃ, sbst.2, n.; best. -et.
1) motsv. KLATSCHA 1: klatschande. Under tiden djup tystnad, endast afbruten af piskans klatsch. CFDahlgren 4: 65 (1830). Sjöarnas regelbundna klatsch mot skutan. Didring Malm 2: 276 (1915).
2) motsv. KLATSCHA 3 slutet: fylligt (o. nonchalant) inläggande av färg (på en tavla). Den, som vill se fin, kärleksfullt studerad konst utan manér eller ”klatsch”, bör ej försumma att se den Jolinska utställningen. GHT 1897, nr 252 A, s. 3. Pauli Konstn. 85 (1913).
Spalt K 1162 band 14, 1936