Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLASK klas4k, n. (Lange) l. r. (Molin FrÅdal 235 (c. 1895), Dens. ÅdalP 192 (c. 1895)); best. -et, ss. r. -en; pl. =, ss. r. -ar.
Etymologi
[jfr d. klask; vbalsbst. till KLASKA]
(vard.) plaskande l. smällande slag o. d. Moster skrattade, och gaf pastorn ett klask på akseln. Lange Luba 124 (1889). Förr än jag hunnit ögna det, hörde jag en klask, och där låg kvänen (i vattnet). Molin ÅdalP 192 (c. 1895).

 

Spalt K 1142 band 14, 1936

Webbansvarig