Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAKA, v.2
Etymologi
[sv. dial. klaka, skvallra, klaga; jfr isl. klaka, kvittra, klakast við, talas vid, mnt. klaken, skrocka?; ytterst av ett urgerm. klakan, ljuda, smälla (jfr KLAK, adj.), vartill bl. a. nt. klakk, mht. klac, smäll, knall, feng. clacu, stridsbuller, besläktat med KLINKA, v.1, o. KLÄCKA, spritta till]
(†) (otillbörligt) berätta (ngt) l. prata l. snattra om (ngt). Wennæsius Klingd. 20 (1680).

 

Spalt K 1060 band 14, 1936

Webbansvarig