Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KLABAJAR, sbst. pl.
Etymologi
[jfr d. klabajer, pl., t. klabaien, pl.; av holl. klabaai, av okänt urspr.]
(†) skeppsb. under däcksbalkarna fastspikade små tvärträn avsedda att därpå lägga värktyg, remmar o. d. Röding 1: 843 (1794). Deleen 603 (1829). Jungberg (1873).

 

Spalt K 1025 band 14, 1935

Webbansvarig