Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KIXA ɟik3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KIX.
Ordformer
(kicks- 1906. kiks- 1846. kix- 1833 osv.)
Etymologi
[jfr d. kikse (i bet. 2); av t. kicksen, sannol. av ljudhärmande ursprung]
1) (†) ridk. om häst: gm svängning med nosen söka befria sig ifrån l. motarbeta värkan av tygeln. KrigVAH 1833, s. 262. KrigVAT 1846, s. 154.
2) spelt. i biljardspel: göra en ”kix”; äv. om kö: halka undan bollen (på grund av felstöt). Jolin Mjölnarfr. 43 (1865; om person). Wilson Spelb. 73 (1888; om kö). Om kön vid stöten råkar halka af bollen, säges man ”kixa”. 2NF 3: 380 (1904).
3) (vard.) ”klicka”, slå slint. TurForskn. 3: 272 (1918). — särsk. (i tekniskt fackspr.) om matning vid ångpanna: vara ojämn, ”krångla”. Frykholm Ångm. 132 (1881). Lundell (1893).

 

Spalt K 1018 band 14, 1935

Webbansvarig