Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KISMET kis4met, äv. kisme4t, n.; i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[av turk. kismet, av arab. qisma(t), tilldelad lott, öde, till qasama, dela]
(i sht i vitter stil) (en människas av Gud bestämda) livslott l. öde. NF (1884). NordT 1896, s. 306. Är det Kismét, som leder våra öden, / likt vanvettsdansen kring en öppen graf? Fröding Reconval. 34 (c. 1908). Vem kämpar mot kismet? NDA(A) 1924, nr 285, s. 2. Knape Tank. 63 (1927).

 

Spalt K 986 band 14, 1935

Webbansvarig