| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KIS ɟi4s, sbst.2, förr äv. KISS, sbst.2, n.; best. -et.
kisande; förr äv.: kärvänlighet, inställsamhet o. d. (Sv.) Kiss, (lat.) blanditiæ, blandimentum. Swedberg Ordab. (c. 1730). (Hon omtalade händelsen) visserligen med litet bryderi, men också med ett visst ”kis” i ögonen. Sundblad GBruk 63 (1888). Rydin Minn. 1: 111 (1929).
Spalt K 980 band 14, 1935