Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINDBACK ɟin3d~bak2, vard. äv. ɟin3~, förr äv. KINDBACKE, r. l. m. (G1R 10: 126 (1535) osv.) ((†) n. AOxenstierna Bref 4: 533 (1648)); förr äv. KINDBACKA, r. l. f.
Ordformer
(kind- 1535 osv. kinde- (kinne-) 1592; se för övr. KIND, sbst.2 -back 1874 osv. -backa c. 1635—1652. -backe c. 1580—1852. -backan, sg. best. 1591—1755. -backen, sg. best. 1535 osv. -bock 1648)
Etymologi
[fsv. kinbakke, kinnabakke, m., käke, käkben; liksom d. kindbakke, r., kindben, käkben, kind, samt i bet. 2, av fsax. kinnibako, mnt. kinnebacke, f., käke, motsv. mnl. kinnebacke (-bac, -backen), f. l. n., holl. kinnebak, f., käke, käkben, kind (i ä. holl. äv. i bet. 2), fht. kinnibacko, f., mht. kin(ne)backe, f., t. kinnbacke(n), f. resp. m., käkben, käke; jfr BACK, sbst.3]
1) (†) kind. Bisp Göstaff vndslap (i striden) och kom in tiil Kobnhaffnn med en stoor skrame j kindbacken. G1R 10: 126 (1535). Tårerne runne mången nedder at Kinne backen. SthmTb. 1592, s. 15 a. GT 1788, nr 118, s. 4. (En patron med) väl åtrefvade polisonger här på kindbackarna. Heidenstam Skog. 232 (1904; trol. avsiktlig germanism). — särsk. oeg., om motsvarande parti på djurs huvud; jfr KIND, sbst.2 1 a. Skiär Kiöttet af Kindbakkarna (på svinhuvudet). TrenchierB 36 (1696). Florman HästKänned. 62 (1794; i fråga om häst).
2) (i fackspr.) bildl., om kloss o. d. av trä (l. annat hårdt ämne); i sht i pl., om förstärkningar som äro anbragta parvis på (motsatta sidor av) ngt föremål (o. således bilda liksom kinder därpå); jfr BACK, sbst.3 1. Rålamb 10: 15 (1691; i fråga om bråspel). 2UB 9: 271 (1905; i fråga om mekanisk gripinrättning). — särsk.
a) [jfr t. backen, mastbacken, eng. cheek] sjöt. var särskild av de grova klossar som äro fastsatta vid undermastens övre ända o. som tjäna till underlag för salningarna; i sht i pl. Rålamb 10: 35 (1691). Wrangel SvFlBok 64 (1897). Smith (1916).
b) [jfr motsv. anv. av t. backen, ä. holl. kinnebak, eng. cheek, fr. joue] sjöt. på större segelfartyg: vart särskilt av de timmer som äro placerade på ömse sidor om förstäven för att öka dennas styrka o. stödja bogsprötet; äv. om liknande timmer vid akterstäven; i sht i pl.; jfr BACK, sbst.3 2. Lavén Sjöv. 6 (1853). Witt Skeppsb. 63 (1857). Nilsson Skeppsb. 167 (1932).
c) (†) om förstärkning på lommen av en åra; i pl. PH 6: 4194 (1756).
d) [jfr motsv. anv. av t. wange, eg.: kind] snick. på hyvel: var särskild av de väggar som åt sidorna omsluta kilhålet o. som äro tjockare bakåt för att därigm stödja kilen. Eneberg Karmarsch 1: 123 (1858). Lundell (1893).
Ssg (till 1): A (†): KINDBACKA-BLOCK, se C.
B (†): KINDBACKE-BLOCK, se C.
C: KINDBACKS-BLOCK. (-backa- 1544. -backe- 1544. -backs- 1773 osv.) [y. fsv. kinnabakka blok (SthmSkotteb. 1501, s. 37); jfr t. kinnbackenblock, holl. kinnebaksblok; namnet syftar på blockets kindliknande form] sjöt. kastblock, kipblock. SkeppsgR 1544. VetAH 1773, s. 157. Jungberg (1873).

 

Spalt K 952 band 14, 1935

Webbansvarig