Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KERTE l. KERTA, r. l. f.
Ordformer
(kierta 1685 (: Stierne Kierta, oblik form). kierte 1712)
Etymologi
[av d. kerte, av mnt. kerte, f.; jfr fht. charza, kerza (t. kerze), fht. karz, m., äv.: veke; ytterst av ett tidigt lånat lat. charta (se KARTA, sbst.2) i (en dock icke uppvisad) bet.: veke, vartill man förr använde märg av papyrus (jfr eng. taper, ljus, till lat. papyrus, i mlat. äv.: ljus o. i vissa romanska former äv.: veke. — Jfr KERTISVEN]
(†) vaxljus; fackla. Spegel 218 (1712). jfr: See Gudz stoora Macht wid minste Stierne-Kierta. Spegel GW 170 (1685).

 

Spalt K 908 band 14, 1935

Webbansvarig