| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KELTISK käl4tisk, adj.; adv. -T.
etnogr. o. språkv. som avser l. tillhör l. härstammar från osv. kelterna l. deras språk. Keltiska språk, språk tillhörande den av de indoeuropeiska språkens huvudgrenar som talas resp. talats av kelterna. Möller (1745; under barde). De keltiska låneorden i våra germanska språk. Nordenstreng EurMänRas. 127 (1917). De levande keltiska språken bilda två grupper: goideliska (iriska och gæliska) och brittiska (kymriska el. walesiska och bretonska). SvUppslB (1933). — jfr KONTINENTAL-, Ö-KELTISK. — särsk. (†) i uttr. keltisk nardus l. spika, örten Valeriana celtica Lin. Franckenius Spec. D 2 b (1638). ApotT 1739, s. 41.
2) språkv. kelternas språk, keltiskt språk. Pfeiff Fynd 20 (1803). Sanskrit-språket röjer .. någon likhet med .. Celtiskan. Svea 2: 14 (1819). NordT 1884, s. 236. jfr KONTINENTAL-, Ö-KELTISKA.
Spalt K 897 band 14, 1935