Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASTRERA kastre4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr KASTRAT, KASTRATION.
Ordformer
(förr vanl. skrivet ca-)
Etymologi
[jfr d. kastrere, t. kastrieren, fr. châtrer, ävensom eng. castrate; ytterst av lat. castrare, snöpa (djur), kvista, beskära (träd); av omtvistat ursprung; jfr Hellquist EtymOrdb.]
1) beröva (en människa l. ett djur) fortplantningsförmågan gm att borttaga testiklarna resp. äggstockarna l. på annat sätt göra dessa organ funktionsodugliga; snöpa, ”gälla”. Swedberg Schibb. 254 (1716). Castreringen (av renar) sker (hos lapparna) genom testiclarnes söndertuggande. VetAH 1804, s. 87. (Origines) kastrerade sig sjelf för att ej frestas till otukt. HH XXV. 2: 91 (1810). Förslagen om kastrering av sexualförbrytare. Sjövall o. Höjer 31 (1929).
2) bot. avlägsna (en blommas) ståndare, innan ännu fruktbart frömjöl utbildats, i syfte att förhindra blommans befruktning. BotN 1879, s. 76. LmUppslB 371 a (1923).
3) bildl.: beröva (ngt) viss naturlig förmåga l. egenskap; äv. i uttr. kastrera ngt från ngt; numera bl. (föga br.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i sht i fråga om erotiska känslor o. d.: berövad sin naturliga kraft l. sinnlighet, fri från sinnligt begär; äv. övergående i bet.: kysk, kall. Skall hon (dvs. växten Orchis mascula) blifva aphrodisiaca, så må hon ej castreras från sin lucht. Linné Bref I. 5: 121 (1764). Wadman Saml. 2: 62 (1835). Denna kastrerade kyskhet .. som genom ett missförstånd af somlige fått namnet dygd. Almqvist Fattigd. 56 (1838). Den känsla hon (dvs. Hilda Wijk) ingifver mig är så lugn, så vänskaplig och kastrerad att jag dervid alls icke känner igen mig. Tegnér (WB) 8: 565 (1838). VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 275.
4) bildl.: med avs. på skriftlig framställning l. (upplaga av) litterärt värk o. d.: avlägsna vad som är l. kan förefalla vara oriktigt l. (i sht moraliskt) anstötligt l. sårande l. allt för djärvt l. på ngt annat sätt avvikande från det konventionella; numera nästan bl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; jfr KASTIGERA 2. RARP 7: 193 (1660). Han .. castrerade slutet af sin utlägning til 115:de Ordspråket. SvMerc. 1764, s. 534. Ett sätt att undvika, hvad som ur moralisk synpunkt kan vara betänkligt, vore att, såsom i Frankrike allmänneligen sker, sätta i skolungdomens händer s. k. kastrerade upplagor (av Horatius’ oden). PedT 1893, s. 23. En .. moderniserad, kastrerad bibel. KyrkohÅ 1908, s. 58.
Ssg: (1) KASTRERINGS-OPERATION. (i sht i fackspr.) Wrangel HbHästv. 1486 (1887).
Avledn.: KASTRERARE, m.||(ig.). [jfr t. kastrierer] (i sht i fackspr.) till 1: person som utför kastrering. Laurén Stenvall 7Bröd. 64 (1919).

 

Spalt K 771 band 13, 1935

Webbansvarig