Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASTELLAN kas1tela4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet ca-)
Etymologi
[jfr d. kastellan, holl. kastelein, t. kastellan, eng. castellan, fr. châtelain, it. castellano; av lat. castellanus, person som bebor l. har uppsikt över ett kastell, sbst. till castellanus, adj., hörande till ett kastell, bildat till castellum (se KASTELL). — Jfr KASTELLANI]
1) (i fråga om ä. förh.) befälhavare på ett kastell (se d. o. 1); äv.: borgfogde, slottsfogde. Biurman Brefst. 114 (1729). SthmStCal. 1766, s. 5. Östergren (1931).
2) (i fråga om ä. utländska, i sht polska förh.) ämbetsman med administrativ o. juridisk myndighet över ett ”kastellani”; jfr BORG-GREVE. Schroderus Os. III. 2: 348 (1635; i fråga om polska förh.). DA 1771, nr 246, s. 2. (i fråga om polska förh.). 3NF (1929).
3) (i sht i fråga om utländska förh.) person som har uppsyn över ett (ss. museum bevarat, historiskt) slott, slottsvaktmästare l. slottsförvaltare. SvLitTidn. 1813, sp. 47. SvUppslB (1933).

 

Spalt K 760 band 13, 1935

Webbansvarig