Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARCER kar4ser, r. (m. Dalin (1871), WoJ (1891)) l. n. (Dalin (1871), Östergren (1929)); best. (ss. r.) -n; i best. anv. äv. utan slutartikel. Anm. Den lat. abl.-formen carcere förekommer hos Alopæus BorgåGymn. 253 (i handl. fr. 1656).
Ordformer
(ofta skrivet carcer)
Etymologi
[jfr t. karzer; av lat. carcer. — Jfr KANCELL]
fängelse, arrestlokal; äv. övergående i bet.: inspärrning i fängelse, fängelsestraff, arrest; numera bl. i fråga om äldre l. utländska förh.; särsk. om arrest vid läroanstalt; jfr PROBA. Bolinus Dagb. 57 (1670). SPF 1828, s. 393. Rektorn (vid skolan) hade fört Hannes raka vägen i karcer (för hans fylleriförseelse). Tavaststjerna Inföd. 277 (1887). Ett dygns karcer på vatten och bröd. Bahne FängFlykt 47 (1919; i fråga om ry. förh.). Östergren (1929).
Ssg: KARCER-STRAFF. (enst.) Karcerstraffet var ingen lek. Bahne FängFlykt 47 (1919; i fråga om ry. förh.).
Avledn.: KARCERERA, v. (karcerera (car-) 1624—1678. carsera 1656) [jfr lat. carcerare] (†) insätta (ngn) i fängelse l. arrest. Thyselius HdlLärov. 2: 237 (1624). Murenius AV 218 (1650). Biurman Brefst. 113 (”103”) (1729).

 

Spalt K 546 band 13, 1935

Webbansvarig