| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARAKTERISTISK kar1akteris4tisk l. 01— (caracteri´stisk Weste; karacktäri´sstissk Dalin), l. KARAKTÄRISTISK -tär- l. -tær-, adj.; adv. -T.
1) (†) ideografisk; jfr KARAKTÄR 1 b. Enberg SvSpr. 3 (1836). Karakteristisk skrift, bruklig i Kina, .. i hvilken hvarje figur uttrycker ett ord. Keyser SvSpr. 5 (1875).
2) motsv. KARAKTÄR 3 o. KARAKTERISERA 1 a: utmärkande l. betecknande (för ngn l. ngt), kännetecknande; säregen, särpräglad; äv.: typisk. Möller (1790). Afslipande af hvarje caracteristisk egenhet och originalitet. Rademine Knigge 3: 49 (1804). Karaktäristiskt nog för disciplinen, (återvände örlogsfartygets befälhavare till hamnen) utan därtill erhållet medgifvande. Oscar II IV. 1: 140 (1869, 1890). Den, som en gång sett Bror Emil Hildebrand, glömde ej lätt hans karakteristiska utseende, hans kraftigt formade, skarpt utpreglade ansigtsdrag. Odhner i 2SAH 62: 74 (1885). För (den romanska) stilen karaktäristiskt är det kraftiga, strängt stiliserade bladverket. Hahr ArkitH 184 (1902). Skulle man ej kunna offra några hundratal meter film på de mest karakteristiska av våra gamla danslekar? Nilsson FestdVard. 83 (1925). — jfr TIDS-KARAKTERISTISK.
Spalt K 518 band 13, 1935