Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPSEJSA kapsäj4sa, äv. 032, äv. kap3~ säj2sa (kàppsä´jsa Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(kap- 1840 osv. kapp- 18841934)
Etymologi
[liksom d. kapsejse, holl. kapseizen, t. kapseisen, av eng. capsize, av ovisst urspr.; första ssgsleden innehåller möjl. en beteckning för: huvud (jfr KAP, sbst.1, KAPUT, sbst.1)]
1) (i sht i sjömansspr.) om fartyg o. sjöfarande: kantra; segla omkull. Ekbohrn NautOrdb. (1840). En kapproddsbåt kapsejsade .. i hamnen. GHT 1895, nr 233 A, s. 3. En enda roddares ovarsamma rörelse, och kanoten är färdig att kapsejsa. Lagerfelt Schweitzer Urskog 32 (1922). SvD(A) 1934, nr 125, s. 11.
2) (vard., mera tillf.) i utvidgad anv., dels om åkdon: välta (omkull), stjälpa, dels om person: tumla l. falla omkull. Dalin (1852). Engström Häckl. 60 (1913; om person). Bilen kapsejsade och hamnade på en åker. SvD(A) 1926, nr 91, s. 5.
3) (vard., tillf.) bildl.: komma på obestånd, göra konkurs, ”stupa”, ”gå omkull”; äv.: dö. Två månader efteråt kapsejsade Bröderna Enkvist (dvs. gingo omkull). Engström 5Bok 144 (1910). Han skorrade något om att lilla satgumman .. när som helst kunde kapsejsa (dvs. dö). Siwertz Eld. 358 (1916).

 

Spalt K 493 band 13, 1935

Webbansvarig