Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPITULAR kap1itula4r l. 01—, l. -ɯl-, sbst.1, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. Ordet förekommer äv. med lat. böjning. RA I. 3: 529 (1595: capitulares, capitularibus). 3NF 6: 841 (1927: kapitulares).
Ordformer
(förr skrivet cap-)
Etymologi
[jfr t. kapitular, eng. capitular, fr. capitulaire; ytterst av mlat. capitularis, till capitulum, domkapitel (se KAPITEL, sbst.1)]
i sht hist. ledamot av domkapitel (l. ordenskapitel). OxBr. 1: 298 (1625). Holmquist Domkap. 29 (1908).
Ssg: KAPITULAR-BEFATTNING. i sht hist. befattning ss. domkapitelsledamot. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 121.

 

Spalt K 459 band 13, 1935

Webbansvarig