Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANZONETT kan1sωnät4 l. -ts-, l. -o- l. -å- (kannsånä´tt Dalin), r. l. m. l. f. (m. Dalin (1851)); best. -en; pl. -er; l. KANZONETTA -nät3a2 l. —40, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kanzonett (can-) 1845 osv. kanzonetta (can-) 18211923)
Etymologi
[jfr t. kanzonette, eng. canzonet; av it. canzonetta (jfr CHANSONETT), dimin. till canzone (se KANZON)]
1) (i fråga om ä. l. utländska, särsk. italienska förh.) mus. liten sång (för soloröst), liten visa, chanson, chansonett; äv. om graciöst instrumentalstycke i visform. ConvLex. (1821). Andersson (1845, 1857). Höijer (1864). BonnierKL 2: 1017 (1923).
2) litt.-hist., metr. kanzon (se d. o. 2) med ett mindre antal rader l. fåstavigare verser än den vanliga. ConvLex. (1821). 2NF 4: 1112 (1905).

 

Spalt K 421 band 13, 1935

Webbansvarig