Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAMP kam4p, sbst.1, stundom KAMPE kam3pe2, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kamp 1621 osv. kampe 17401906)
Etymologi
[sv. dial. kamp, kampe, häst, särsk. mager, gammal, dålig häst; jfr d. dial. (jutl.) kamper, gammal, mager häst, nor. kamp, gammal, mager, utsliten häst; av ovisst urspr.; jfr äv. det till sin härledning oklara nor. gamp, kraftig kropp, stor, kraftig häst]
(vard.) föraktlig benämning på dålig l. gammal, utsliten häst; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i allmännare anv.: häst. Fosz 194 (1621). (Karl Knutsson) kom med stor möda undan med en Smådräng på en eländig Kampe om natten til Stockholm. Dalin Hist. 2: 738 (1750). Lite hvitt (dvs. arsenik) ibland fodret kunde ge kampar kurage. Strindberg Hems. 175 (1887). Granna kampar hade de (dvs. ångermanlänningarna), för vilka de hyrde stora stall. Vesterlund Skolm. 78 (1924). jfr: En kampe (häst), et ord, som dock ej lär brukas i alfvarsam skrifart. Dalin Vitt. 3: 530 (c. 1755). — jfr BETT-, BOND-, HUD-, SLAKT-, ÅKAR-KAMP(E) m. fl.
Ssg: KAMP-HÄST. (†) arbetshäst. AOlai Petrarca 10 (1641).

 

Spalt K 292 band 13, 1935

Webbansvarig