Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALKA kal3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. kalke, nor. o. isl. kalka, t. kalken; avledn. av KALK, sbst.2]
1) (†) bemänga l. beströ (ngt) med kalk; jfr KALK, sbst.2 2. Hvem .. / Kan tänka utan bitter harm / Att mjölet kalkas eller sandas, / Ja, med förgift af mjölnarn blandas? Franzén Skald. 6: 270 (1838).
2) (i fackspr.) preparera (ngt) gm att utsätta det för påvärkan av kalk; numera särsk.: i desinficierande syfte o. dyl. l. till skydd mot insekter l. parasitsvampar o. d. överströ l. bestryka l. bespruta (ngt) med kalk (kalkmjölk); äv. (numera föga br.): i preparerings- l. konserveringssyfte nedlägga l. förvara (ngt) i l. bemänga (ngt) med kalk (kalkmjölk, kalkvatten); jfr KALK, sbst.2 2 (c). Man (bör) alltid, när man misstänker att ägg, som utbjudas till salu, äro ”kalkade” (dvs. förvarats i kalkvatten), köpa blott helt litet. Langlet Husm. 61 (1884). Ben kunna .. tillgodogöras (för framställning av benmjöl, om de göras sköra) medels .. kalkning, då .. (de) nedläggas tillsammans med osläckt kalk i en täckt grop i jorden. Juhlin-Dannfelt 27 (1886). Där mossor och lafvar innästlat sig böra träden kalkas på stammar och gröfre grenar genom öfversmetandet med en kalkvälling. Abelin Frukt 162 (1902). — särsk.
a) garv. behandla (en hud) med kalkmjölk (för att få håren att lossna); kalkstryka (se d. o. 2); jfr KALK, sbst.2 2 c δ. BtSödKultH 12: 69 (1597). När Huudhen är kalkat och ther effter wäl reen skafwat, skal man (osv.). Forsius Min. 27 (c. 1613). Sedan hudarne .. kalkats, upptagas de och skrapas. TT 1885, s. 132. Hirsch LbGarfv. 85 (1898).
b) (†) till förebyggande av ”brand” o. d. hos säd strö kalk över (utsädet) l. låta (utsädet) ligga i kalk, innan det utsås. VetAH 1741, s. 237. Brauner Åker 47 (1752). Efter kalkadt nytt Hvete .. blifver mindre Sot än efter det okalkade. VetAH 1805, s. 68. Dalin FrSvLex. 1: 204 (1842).
3) landt. i syfte att förbättra jordens skick beströ (ett jordstycke) l. blanda (en jordart) med (osläckt l. släckt) kalk l. kalkmjöl o. d.; jfr KALK, sbst.2 1, 2, 3. Hafver Tu lägenhet, och tilgång på kalk; så kalka årliga om hösten ett stycke af tin Eng. Vassenius Alm. 1747, s. 23. Då jorden kalkas för betor, bör kalkningen verkställas på hösten. SmSkrLandth. 8: 16 (1870). BotN 1925, s. 21.
4) bestryka l. vitstryka (en vägg l. mur o. d.) med kalkmjölk l. kalkvatten; kalkstryka (se d. o. 1); äv. (numera icke i fackmässigt spr.): kalkslå, rappa; jfr KALK, sbst.2 2 c. VDAkt. 1686, nr 249. Tomtningen omkring hela bygningen bör lerslås, rappas och kalkas. Därs. 1738, Syneprot. F III 7. Stenhusen .. voro .. kalkade och hvitmerade (dvs. vitmenade). Linné Gothl. 303 (1745). Dalin (1852; med hänv. till kalkslå). Glorvördigt blickade från kalkad vägg / ett konterfej i lutheransk barock. Österling Idyll. 75 (1917). — särsk. (i vitter stil) i jämförelser o. bildl. När jag såg mig om, den dumma Vantron / förlamat hvarje tunga, kalkat vit / hvar kind, nyss blossande af glad förhoppning. Tegnér (WB) 5: 53 (1824). Rallarne voro som kalkade i ansiktet (vid åsynen av den döde). Engström Glasög. 170 (1911).
5) (tillf.) i p. pf. i adjektivisk anv.; i fråga om åderförkalkning: förkalkad; jfr KALK, sbst.2 3 b. Tungt går mitt blod i kalkade kanaler. Bergman LivÖ 101 (1922).
Särsk. förb.: KALKA NED10 4 l. NER4. nedsöla (ngt l. ngn) med kalk; jfr KALKA, v.1 1. Weste (1807). Östergren (1929). jfr NEDKALKA.
KALKA ÖVER10 40. till 4: stryka kalkmjölk över (en väggmålning o. d.); gm bestrykning med kalkmjölk utplåna (en väggmålning o. d.). Medan biskop Seneca var i farten, passade han på att kalka öfver alla de fresker, med hvilka S. Pietro och magister Raynaldus låtit smycka kyrkan (i Anagni). Bildt Ital. 125 (1896). Nilsson FolklFest. 4 (1915).
Ssgr (jfr KALK, sbst.2 ssgr): A: (2 a) KALK-HO, sbst.2 (sbst.1 se sp. 118). (†) kalkkar. En tiurahudh twa Kalf Skindh och twå Baggeklippingar Som Lågh i en kalkhoo. HammarkDomb. 18/1 1631. Schultze Ordb. 1922 (c. 1755).
(2 a) -HUS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 118). garv. lokal för kalkning av hudar. BoupptSthm 1685, s. 654 a Bil. En garfveribyggnad .. innehållande (bl. a.) .. kalkhus med 4 kar. PT 1895, nr 93, s. 4.
(2 a) -KAR. garv. kar för kalkning av hudar. BoupptVäxjö 1810. Byggnad af plank och bräder .. innehållande garfveri med 20 driflårar, 2 kalkkar (m. m.). PT 1903, nr 68 A, s. 4.
(4) -KVAST. kvast för kalkstrykning av väggar l. tak o. d. Huslängor, som på årtionden icke sett kalkqvasten. Ahrenberg An. 185 (1891). KatalÅhlénHolm 1928, s. 127.
B: (3) KALKNINGS-FÖRSÖK. landt. experiment med kalkning av jord. Feilitzen Upps. 145 (1898). LAHT 1921, s. 697.
(2) -SPRUTA, r. l. f. (i fackspr.) kalkspruta. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 99.

 

Spalt K 126 band 13, 1935

Webbansvarig