Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALABRESARE kal1abre3sare2 l. 10400, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; äv. KALABRES kal1abre4s, m.||(ig.) resp. r. l. m.; best. -en; pl. -er; stundom KALABRESER kal1abre4ser, m.||(ig.) resp. r. l. m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(-bres 1892—1932. -bresare 1880 osv. -breser, sg. 1907)
Etymologi
[jfr t. kalabreser; avledn. av landskapsnamnet KALABRIEN. Med avs. på växlingen mellan formerna jfr BOLOGNESARE : BOLOGNES : BOLOGNESER, GENUESARE : GENUES : GENUESER]
1) invånare i Kalabrien; person från Kalabrien; kalabrier. Berndtson (1880). Söderhjelm ItRenäss. 90 (1907).
2) (i sht förr) elliptiskt för KALABRES(ER)-HATT. Lundegård Prom. 1: 68 (1893). Auerbach (1909).
Ssg: (1) KALABRES- l. KALABRESER-HATT. (kalabres- 1884 osv. kalabreser- 1869 osv.) (i sht förr) mycket bredskyggig, spetskullig filthatt, använd i Kalabrien o. förr ofta buren av i Italien studerande konstnärer. Snoilsky 1: 23 (1869). (Konstnären) Palm i kalabreserhatt och slängkappa. Pauli Ungd. 8 (1925).
Avledn.: KALABRESISK. [jfr t. kalabresisch] adj. till KALABRESARE 1 o. KALABRIEN; jfr KALABRISK. Auerbach (1909).

 

Spalt K 83 band 13, 1935

Webbansvarig