| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JÄRNBLÄCK jæ3rn~bläk2, n.; best. -et; pl. (i bet. a) =.
bläck av järn.
a) tunn järnplåt (ofta överdragen med annan metall, i sht tenn); särsk. (i fackspr.) om var särskild av de för försäljning i vissa dimensioner avpassade plåtarna. OxBr. 11: 792 (1640). 22. st. förtenta JernBläck. VGR 1807, Verif. s. 565. Den vanliga förtjockningen kring sjelfva mynningen (på buteljen) bildar man .. genom att med ett jernbleck omvika kanten. SLorS 17: 21 (1899).
b) ss. ämnesnamn; jfr SVART-, VIT-BLÄCK. ReefJärn af förtheent Järnbläck. BoupptSthm 31/3 1671. Järnbleck utan något öfverdrag kallas vanligen svartbleck, hvaremot det förtennadt heter hvitbleck. 2NF 3: 662 (1905).
B: JÄRNBLÄCKS-BESLAG. (järnbleck- 1681) (tillf.) jfr BESLAG I 1 b α. BoupptSthm 1682, s. 39 b (1681). —
-SMIDE. (järnbläck- 1788) (förr) abstr. Bunt kallas vid järnblecksmide 25 Stört. Rinman 1: 342 (1788).
Spalt J 455 band 13, 1934