Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄGERI 1geri4, förr äv. JAGERI, n. (OxBr. 9: 666 (1645) osv.) ((†) f.? RARP V. 2: 229 (1655: Jägerijn, sg. best.?)); best. -et l. -t (ss. f. -n); pl. (i bet. 1, †) -er (AllmogHemsl. 111 (i handl. fr. 1741)).
Ordformer
(jag- 16211723. jäg- 16211929)
Etymologi
[jfr d. jægeri; av t. jägerei, avledn. av jagen (se JAGA). Formen jageri beror på anslutning till JAGA]
1) (†) jagande av villebråd, jakt; konsten att jaga; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (Jägarna) förachta allting för Jägerij skul. Fosz 447 (1621). Med både sidste posterne äro tiender inlupne om Sachsernas och Muscoviternas nederlag vid Punitz … Gud gifve at det iägeriet snart måtte få ända. Bark Bref 1: 216 (1704). Brudgummens Broder, hvilken lärde Jägeriet. Weise 2: 237 (1771). Thelaus Skog. 167 (1865). Sundén (1885). — jfr POPULARITETS-JÄGERI.
2) [jfr motsv. anv. av t. jägerei] (†) sammanfattande benämning på jaktintresserade personer vid furstligt hov o. d.; jfr JÄGAR-STAT 1. Hela jägeriet stod uppstäldt. Almqvist Ekols. 2: 326 (1847).
3) (numera knappast br.) sammanfattande benämning på personal anställd för vård av kronans (l. konungens) skogar; jfr JÄGERI-STAT(EN) 1. Under jägerij förstås ock skytter, heiderijdare etc. RARP V. 2: 229 (1655). Med jägeriet låg han i ständig strid, ty Ollila åverkade skogen på kronans mark. Hemberg ObanStig. 9 (1896). Östergren (1929; angivet ss. föråldrat).
Ssgr (i allm. till 3): JÄGERI-BETJÄNING. (numera knappast br.) sammanfattande benämning på personer (i lägre befattning) inom skogsstaten. Oelreich 4 (1755). Brummer 81 (1789). Skogsinstitutets föremål är att .. bilda en skicklig och kunnig skogs- och jägeri-betjening. SFS 1828, s. 1708. Auerbach (1909).
-BETJÄNT; pl. -e l. -er. (numera knappast br.) benämning på underordnad tjänsteman tillhörande skogsstaten. Bergv. 1: 278 (1672). Lands- och jägeribetienterne i .. Cronobergs län. 2RA 1: 532 (1723). Abrahamsson 238 (1726; efter handl. fr. 1641). StadgJagt 13/4 1808, s. 10. Auerbach (1909).
-BOSTÄLLE~020. (förr) boställe för tjänsteman tillhörande skogsstaten. DA 1771, nr 13, s. 4. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, Bil. 6 b, s. 25. —
-FISKAL. till 1824 benämning på befattningshavare vid jägeristaten som hade högsta uppsikten över skogsförvaltningen. Henel 1735 114 (1736). Cnattingius 142 (1878, 1894). 2NF 34: 30 (1922).
(1) -KONST. (†) jaktkonst. VDAkt. 1724, nr 18 (1723). Heinrich (1814).
(1) -PARK. (†) om kronopark. 2RA 3: 545 (1734). AdP 1800, s. 183.
(jfr 3) -PERSONAL. (numera knappast br.) till skogsstaten hörande personal. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 6, s. 58. 2NF 34: 32 (1922; i fråga om ä. förh.).
(1) -PLATS. (†) jfr -PARK. Cronones enskylte parkar och Jägeri platser. PrivSvAdel 1723, s. B 4 a. Bergv. 2: 94 (1739).
(jfr 3) -STAT(EN).
1) till 1838 sammanfattande benämning på den för vården av (kungl. majestäts o.) kronans skogar anställda personalen (1838—69 benämnd ”skogs- och jägeristaten”, efter 1869 ”skogsstaten”). RARP 9: 98 (1664). Jägeristaten. Samzelius (1915; boktitel).
2) (förr) om hovjägeristaten. Henel 1729 155 (1730). Hofcal. 1823, s. 71.
-TJÄNSTEMAN ~002 l. ~200. (numera knappast br.) tjänsteman vid skogsstaten. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 21, s. 12. Därs. 1882, I. 1: nr 3, s. 9.

 

Spalt J 324 band 13, 1934

Webbansvarig