Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTRUSIV in1trɯsi4v l. -u-, adj.
Etymologi
[jfr t. intrusiv, eng. intrusive; till lat. intrusus, p. pf. av intrudere (se INTRUSION)]
geol. adj. till INTRUSION; om eruptiv bärgart: som inträngt i jordskorpan i form av gångar. Nathorst JordH 526 (1891). SvUppslB 8: 1161 (1931).
Ssgr (geol.): INTRUSIV-BÄRGART~02, äv. ~20. Fennia VIII. 3: 42 (1893). —
-GRANIT. Fennia VIII. 3: 21 (1893).

 

Spalt I 1045 band 13, 1933

Webbansvarig