| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INRITA in3~ri2ta, v.2 -ade (Rudbeckius KonReg. 446 (1619: -ritad, p. pf.) osv.) ((†) pr. sg. -er OxBr. 10: 79 (1625), Grubb 829 (1665); pr. sg. pass. -es Ambrosiani DokumPprsbr. 31 (i handl. fr. 1672); ipf. konj. -rette OxBr. 3: 505 (1638); ipf. konj. pass. -ritthes Gustaf II Adolf 601 (1625); p. pf. -re(e)ten RARP 4: 241 (1649: -retne, pl.), Därs. V. 1: 146 (1652: -reetne, pl.); -ri(j)ten Thyselius HdlLärov. 1: 63 (1617: -ritne, pl.), RARP 9: 321 (1664: -rijtne, pl.); -ritin OxBr. 10: 202 (1617); -ritten RP 1: 56 (1627: -rittne, pl.); p. pf. n. -rijtit RA II. 1: 336 (1613)). vbalsbst. -ANDE (†, SthmStadsord. 2: 17 (1682), Lefrén Förel. 1: 97 (1818)), -ELSE (†, Lind 1: 609 (1749)), -NING (†, RARP 3: 154 (1640)).
1) refl., förr äv. dep. l. intr.: uppstå, vinna insteg, gripa omkring sig, sätta sig fast, taga överhand, inrota sig (se INROTA 2); i p. pf.: som vunnit insteg, som tagit överhand, inrotad.
a) (†) om sedvänja l. bruk (utan tanke på att sedvänjan osv. är av dålig beskaffenhet). VDP 1680, s. 235. Utröntes .., huru olika sedvanor och rotarnes besvär vid möten och munstringar voro inritade. AdP 1786, s. 72.
b) (numera bl. arkaiserande l. med ålderdomlig stilprägel) om missförhållande l. missbruk l. osed l. ovana l. fördom l. oriktig mening o. d., förr äv. om olycka l. svårighet o. d. Thet myckna oskick, såsom (dvs. som) inrijtit är uthi justiciæ instructionen. RA II. 1: 336 (1613). Att een falsk religion der snart inrijtas. Thyselius Bidr. 70 (1637). Den svåra armod, som sig här i landet inritat. UHiärne (1682) i SvMerc. 2: 436. Att tusen misbruk vid denna så berycktade Gästfriheten började så småningom att inrita. Botin Hem. 2: 96 (1756). Så inritade fördomar aftvås ej så lätt. SvLittFT 1836, sp. 376. Missbruk, som inritat sig under de långvariga partistriderna. Östergren (1929). — särsk.
α) (†) om oenighet l. tvist. OxBr. 10: 202 (1617). Den twist och oenigheet som inrijttat är emellan biblioth. H:r Gab. Wallenium sampt Mester Anders Hasselqwist. ConsAcAboP 4: 478 (1679).
β) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om missförhållande som inrotat sig l. håller på att inrota sig. RARP 3: 154 (1640; om adelsdams ofrälse gifte).
γ) (†) om sjukdom. Pestilentien .. ähr .. nu i Norköpingh inriten. OxBr. 3: 42 (1622). Sjukdom började inrita sig bland trupperne. Mankell Fältsl. 107 (1857). Carlson Hist. 7: 139 (1885).
c) (†) om person(er) l. djur l. ogräs o. dyl. l. över huvud taget om ngt mer l. mindre konkret; oftast om ngt skadligt. Girs G1 13 (c. 1630; om ogräs, i bild). Granneligen ransaka, om Nätzlerötter .. eller annat odugeligit Gräsz kunde .. hafwa vpwuxit och sig inrijtat. IErici Colerus 1: 362 (c. 1645). The Tyske Ord, och Ordsätt, som dagligen hoos Oss inrijta. Stiernhielm (1663) i UUBMinn. 1621—1921 327. Maal och matkar, som oaflåteligen gnaga, hwar the inrita sig. Spegel SalPräd. 162 (c. 1710). Af sådant löst partie, som sig i staden inrjta, händer esomofftast åtskillige excesser. VRP 12/4 1722. Ahlqvist Kult. 7 (1871; om lånord).
2) (†) tr.: komma (ngt) att vinna insteg l. taga överhand, vålla att (ngt) vinner insteg l. tager överhand. Finnes stadgat, att dhen siuk boskap eij .. dräper, skall 3 daler plichta. Men (han) synes dher hoos oförgripeligen skadan betala böra, om han wiliandes .. boskapzsiuka inritar. FörarbSvLag 7: 296 (1692).
3) (†) i p. pf., om person: hos vilken ngt (en ovana l. ett fel, en tanke l. föresats o. d.) inrotat sig l. satt sig fast. Hon (är) af den stygga odyggden .. Jnrittat att till Fijllerij vara benägen. VDAkt. 1725, nr 191. Kungahögfärden är farlig. Han (dvs. konungen) är nu så inritad genom sin oförsiktiga marsch in öfver gränsen .., att fara är hvad hända kan. CAEhrensvärd (1789) hos Warburg Ehrensvärd 244.
Spalt I 744 band 12, 1933