Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INRIKTE in3~rik2te, n.; best. -et; pl. -en (VetAH 1740, s. 349, osv.) ((†) = (BoupptSthm 1682, s. 1072 a, Bil.)); förr äv. INRIKT, n. (SthmStadsord. 1: 111 (1654)) l. m. l. f. (BoupptSthm 26/11 1668); pl. -er (BoupptSthm 26/11 1668, Därs. 26/10 1669).
Ordformer
(-reckte 1751. -rickt (-richt, -rijckt) 1654—1668. -rikte (-icht-, -igt-) 1682 osv.)
I. [bildat till INRIKTA, v.1] motsv. INRIKTA, v.1 1: anordning för inriktande av ngt.
1) metall. valsvärkslager med anordning för valsarnas inbördes inställning i rätt läge. JernkA 1872, s. 23. Därs. 1904, s. 151.
2) tekn. säkerhetsinrättning å (vanligt) lås, bestående av invändigt i låshuset kring nyckelhålet fastsatta, ringformiga plåtremsor för vilka urtag äro gjorda i nyckelaxen, villa, besättning (se d. o. II 1 b). SthmStadsord. 1: 111 (1654). VetAH 1740, s. 349. 2NF 17: 156 (1912).
II. [efter t. eingerichte, till einrichten (se INRIKTA, v.2, INRÄTTA, v.2)] inredning.
1) bärgv. om inredning i brännstålsugn. Rinman Jernförädl. 324 (1772). Inrikte kallas inredningen uti en bränstålsugn, bestående af Casteller, Pipor och Sättstenar m. m., af eldfast lera muradt. Dens. (1788).
2) (föga br.) om inredning i skåp, skrivbord o. d. MeddNordM 1902, s. 27.
Ssgr (till I 2; tekn.): INRIKTS-KRAMP. å lås: på låsbläcket fäst, böjt stycke som tjänar till stöd för låskolven. Almroth Karmarsch 623 (1839). Schulthess (1885). —
-RÖR. å lås: rör gm vilket nyckeln insättes. Almroth Karmarsch 622 (1839). WoJ (1891).

 

Spalt I 742 band 12, 1933

Webbansvarig