Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INITIAL in1itsia4l l. 01—, adj.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. initial; av lat. initialis, avledn. av initium, början, vbalsbst. till inire, av in- (se IN-, pref.1) o. ire, gå. — Jfr INITIAL, sbst., INITIATIV, INITIERA]
(i fackspr.) som tillhör l. har avseende på l. utgör början.
1) som lokalt befinner sig i början; i sht boktr. om bokstav: som är initial. Ett initialt B. KyrkohÅ 1912, s. 156. 2NF 24: 72 (1916).
2) begynnande, primär, ursprunglig. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 1. Den ursprungliga eller initiala topografien (ägde) karaktär af ett ”Mittelgebirgslandschaft”. Ymer 1918, s. 306. Svalg-näs-tumör med initiala symtom från huvudets nerver. SvD(A) 1931, nr 103, s. 6.
3) [bet. uppkommen gm anslutning till INITIAL, sbst. 1 slutet] (†) som är angiven med initialer. Han (dvs. en kritiker) har trodt sig som okänd eller Initial Pseudonymus icke behöfva skämmas för slikt. SvMerc. V. 2: 298 (1759).
Ssgr (i allm. till 2): (1) INITIAL-BOKSTAV~02 l. ~20. = INITIAL, sbst. 1. Swedenborg RebNat. 1: 332 (1740). Stora initialbokstäfver. Cedershiöld Skriftspr. 94 (1897). Initialbokstäfvernas kolorering i gamla handskrifter. Lidforss Dante II. 2: 40 (1902). särsk. (numera knappast br.) = INITIAL, sbst. 1 slutet. Hvar (brännvins-)panna (bör) vara märkt med ägarens namns initial-bokstäfver. PH 6: 4121 (1756). NVexjöBl. 1847, nr 36, s. 2. —
-CELL. bot. cell som utgör första början till skott l. vävnad. BotN 1873, s. 54. Därs. 1881, s. 173. —
-EXPLOSION. tekn. explosion av initialsprängämne åstadkommen för framkallande av detonation av trögare explosivämne. 2NF 26: 830 (1917). —
-FEBER. med. feber varmed sjukdom börjar. SvD(A) 1932, nr 32, s. 6 (i fråga om smittkoppor). —
-HASTIGHET~002 l. ~200. (i fackspr.) begynnelsehastighet, utgångshastighet; i sht i fråga om projektil. VetAH 1818, s. 182. PT 1901, nr 216, s. 2. —
-IMPULS. tekn. impuls till detonation av explosivämne, åstadkommen gm hög antändningstemperatur (tändsnöre, elektrisk gnista) l. gm häftig molekylär skakning (dallring) vid explosion (tändsats, tändhatt sprängkapsel). Kristoferson Spräng. 88 (1928). —
-LADDNING. tekn. initialsprängämnet i en laddning. Patent nr 48601 (1921). —
-MERIDIAN. geogr. meridian som tagits till utgångspunkt vid angivande av övriga meridianer; begynnelsemeridian, utgångsmeridian, nollmeridian. Initialmeridianens historia. Ymer 1886, s. 130 (rubrik). —
(1) -RAD. (†) begynnelserad. Initial-Raden af Titulen (dvs. rubriken). 1Saml. 1: 17 (1773). —
-SPRÄNGÄMNE~020. tekn. om sprängämnen som relativt lätt bringas att detonera med stor detonationshastighet o. under utveckling av stor energimängd o. som därför äro särskilt lämpade att framkalla detonation av trögare sprängämnen, ss. dynamit, trolyt o. d., primärsprängämne. 2NF 26: 830 (1917). Kristoferson Spräng. 147 (1928). —
-SPÄNNING. tekn. ursprunglig spänning (i metallfjäder, stötta o. d.), utgångsspänning. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 71 (1895). TT 1901, V. s. 78. —
-STADIUM. med. första stadiet av en sjukdom, stadium varmed en sjukdom börjar. DuodSanal. (1885). LbKir. 3: 136 (1922). —
-STYVHET~02 l. ~20. sjöt. hos fartyg: styvhet som gör sig gällande i sht vid de första graderna av krängning, begynnelsestyvhet. Balck Idr. 1: 6 (1886). Smith (1916). —
-TÄNDARE, r. l. m. tekn. (laddning av) ämne som kan giva initialimpuls; särsk. om initialtändsatser, detonatorer, sprängkapslar, tändhattar. Patent nr 36787 (1914). —
-TÄNDSATS~02 l. ~20. tekn. tändsats för initialexplosion. Patent nr 40749, s. 1 (1916). —
-ÄMNE. tekn. = -SPRÄNGÄMNE. Patent nr 46108 (1919).

 

Spalt I 544 band 12, 1933

Webbansvarig