| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INDISK in4disk, adj.; adv. -T.
1) som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. Ostindien (numera särsk. Främre Indien) l. där hemmahörande folkslag; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker ostindiska språk; ostindisk. TullbSthm 27/5 1569. En Indiskt kryddad taffel. Stagnelius (SVS) 2: 40 (c. 1820). De stora indiska och persiska folkfamiljerna. Svensén Jord. 119 (1884). Den orientaliska eller indiska (zoologiska) regionen, som omfattar Främre och Bortre Indien, södra Kina och de flesta Ostindiska öar. Stuxberg (o. Floderus) 1: 77 (1900). Indisk religion. Söderblom ÖversRelH 126 (1912). — jfr FORN-, NY-INDISK. — särsk. i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från Ostindien härstammande l. för Ostindien utmärkande naturalster, produkter, djur o. d.
a) i namn på (frukter l. andra delar av) vissa växter. — särsk.
α) [jfr eng. indian hemp] indisk hampa, indisk varietet av hampa, Cannabis sativa Lin. var. indica Lam.; särsk. om den ss. berusningsmedel använda drog, haschisch, som därav erhålles. Lindgren Läkem. 17 (1891).
β) (†) indisk ingefära, den ss. krydda o. d. använda rotstocken av växten Zingiber officinale Rosc., ingefära. TullbSthm 5/6 1581.
γ) indisk kanel, den ss. krydda använda barken av trädet Cinnamomum Cassia Blume, kanelkassia, kinesisk kanel, vanlig kanel. NF 8: 158 (1884).
δ) indiskt mangoträd, det till familjen Anacardiaceæ hörande trädet Mangifera indica Lin., vars frukter äro ätliga. NF 10: 790 (1886).
ζ) (†) indisk nardus, växten Nardostachys Jatamansi DC., tillhörande familjen Valerianaceæ, varur framställes den välluktande drogen nardus l. spica indica. Franckenius Spec. D 2 b (1638). Serenius Kkkk 1 b (1757).
b) i namn på djur, ss. indisk buffel, Bos bubalus Lin., indisk elefant, Elephas maximus (indicus) Lin., indisk noshörning, Rhinoceros unicornis (indicus) Lin., indisk tapir, Tapirus indicus Cuv. Nathorst JordH 962 (1894). Stuxberg (o. Floderus) 2: 120, 122, 125 (1901).
c) [jfr eng. indian blue, yellow, red] i namn på färgämnen, ss. indiskt blått, indigoblått; indiskt gult, gult färgämne framställt i Bengalen av urin från kor som utfodras med mangoblad; indiskt rödt, urspr. från Ostindien härstammande rödt färgämne framställt av järnoxidhaltiga ämnen. Almström Handelsv. 171 (1845). Keyser Kemien 3: 338 (1876). VaruförtTulltaxa 1: 435 (1912).
d) i namn på maträtter, ss. indiskt ris, indisk stuvning, indisk sufflépudding. Indisk stufning. 1 Höns, 1 lambringa, salt, currypeppar, smör, buljong. PrHb. 2: 81 (1886). Ångrostat ris eller indiskt ris. Escoffier 2: 217 (1928). Därs. 273.
e) (förr) i uttr. indiska kompaniet, benämning på ett 1624 av Gustav II Adolf privilegierat sällskap för bl. a. handel på främmande världsdelar; jfr INDIANSK 1 b. RP 1: 54 (1878). jfr: Ind. Compagniet. RP 1: 54 (1627).
f) [jfr eng. indian fire] (i fackspr.) i uttr. indisk eld l. indisk viteld, ett slags vit bengalisk eld (se BENGALISK c) bestående av en blandning av salpeter, svavel o. realgar, använd i sht vid illumination o. signalering. Berzelius Res. 348 (1819). Amatörfyrv. 80 (1916).
2) (†; se dock a, b) som tillhör l. har avseende på l. härstammar från Västindien l. Amerika l. indianerna; indiansk (se d. o. 2). På aftonen var en stor Indian-bal (i en by i Columbia) .. orchestern .. är äkta Indisk. Gosselman Col. 1: 66 (1828). — särsk. i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från Västindien l. Amerika härstammande l. för Västindien l. Amerika utmärkande naturalster l. produkter o. d.
a) i namn på (frukter l. andra delar av) vissa växter.
α) [jfr t. indischer feigenbaum, eng. indian fig (tree)] (fullt br.) indiskt fikonträd, fikonkaktus, ”indianskt fikonträd”; indiska fikon, kaktusfikon, ”indianska fikon” (se INDIANSK 2 a γ). Düben Vextr. 142 (1841). Scheutz NatH 284 (1843). 3NF 11: 134 (1929).
β) [jfr eng. indian corn] indiskt korn, majs, ”indianskt korn” (se INDIANSK 2 a δ). Franckenius Spec. B 4 b (1659).
γ) [jfr eng. indian cress] (föga br.) indisk krasse, indiankrasse, indiansk krasse (se INDIANSK 2 a ε). Nyman Bot. 121 (1864). Gellerstedt Gläntor 107 (1909).
δ) (fullt br.) indisk mandel, den ss. mandelsurrogat använda fruktkärnan av det västindiska trädet Anacardium occidentale Lin. 2NF 17: 733 (1912).
ε) indisk nejlika, den från Mexiko härstammande växten Tagetes patula Lin., tillhörande familjen Compositæ, (brun) sammetsblomma, under namnet Flos Africanus använd i den äldre medicinen. Franckenius Spec. B 2 a (1638).
ζ) (föga br.) indisk peppar, spansk l. ”indiansk” peppar (se INDIANSK 2 a ζ). (Ekenberg o.) Landin 717 (1894).
b) (fullt br.) i uttr. (svart) indisk balsam, (svart) perubalsam, ”svart indiansk balsam”; vit indisk balsam, kopaivabalsam, ”vit indiansk balsam”; jfr INDIANSK 2 b. Nisbeth 998 (1869). Lindgren Läkem. (1902).
c) [efter det i motsv. anv. förekommande nylat. Pica indica, förr benämning på arter av den i det tropiska Amerika levande fågelfamiljen Rhamphastidæ Lin., tukaner] astr. i uttr. Indiska skatan, benämning på en södra hemisfären tillhörande stjärnbild, Tukanen. Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795).
2) indiskt språk. I Indiskan (är) s, liksom i svenskan och tyskan, nota genitivi. WFPalmblad i Svea 2: 26 (1819). 19Årh. VIII. 2: 274 (1924). jfr FORN-INDISK.
Spalt I 357 band 12, 1933