Publicerad 1933   Lämna synpunkter
ILSKA il3ska2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(ijlska 1558. ildska (-dz-) 1562c. 1670. il(l)ska c. 1638 osv. ijldske 1543. jllske 1673. ijlsko, oblik kasus 1558. ildzko, oblik kasus 1555. il(l)sko, oblik kasus c. 16551765. ilsku, nom. c. 1594)
Etymologi
[fsv. ilzka, i bet. 13, sv. dial. ilska, i bet. 13, d. ildske i bet. 13, nor. dial. illska, hat, förbittring, sjukdom, skada m. m., isl. íllska, ondska, hätskhet, fiendskap, skada; avledn. till ILSK (se ILSKEN)]
1) (†) motsv. ILSKEN 1: ondska, elakhet, äv.: lömskhet; hätskhet, fiendskap; äv.: uppstudsighet. Jw mere then för(skriv)ne förrädere Dacken, then menige man j Småland, till all ijldske och obestond vpweckt haffwer. G1R 15: 285 (1543). Then ildzka och bitterheet, som en fattar j hiertat emoot sin nästa. LPetri Mandr. A 6 a (1562). Den illskan .., at i Skrifter utösa försmädelser på Personer. Posten 1769, s. 807. De kristne presternes förderf och ilska. Rydberg Ath. 234 (1876; uppl. 1859, 1866: hatfullhet). jfr: Ilskan, hvarmed jag förstår arghet i förening med svek. Lovén Dante 1: LXXXVIII (1856).
2) motsv. ILSKEN 2, i fråga om djur: argsinthet, ondsinthet. Adlerbeth Æn. 309 (1804). Swederus Jagt 147 (1832). (Tupparna) eldröda i kammarna af ilska och rädsla på en gång. Hammarsköld Sag. 16 (1892).
3) (vard.) motsv. ILSKEN 3: vredesmod; häftig vrede. Stundom har lilla Far (dvs. det lilla barnet, ungen) ondt, oc stundom piper i ildska (hskr. C: lipar af ilska). BrölBesw. 324 (c. 1670). Prostinnan .. darrade af ilska i alla leder. Carlén Repr. 271 (1839). (Helens ögon) täcktes av en het dimma som vanligen framkallas av vad man med ett vulgärt uttryck plär kalla ilska. Bergman JoH 49 (1926).
4) (i vittert spr.) motsv. ILSKEN 4, i fråga om naturmakt: vrede, raseri. Haglet fräste om fötterna i sin hvita ilska och piskade mig blind. Hallström Sagodr. 82 (1910).
Ssg: ILSKE-FULL. (ilsk- 16751906. ilske- 16201928) [fsv. ilzkofulder]
1) (†) till 1: ondskefull, illasinnad, elak, äv.: lömsk; hätsk. Phrygius Föret. 15 (1620). Sådane .. af ett ilskfult hierta uthan ordsak uthrijtadhe wrångwijse osanfärdige Beskylningar. VDAkt. 1675, nr 261. Wår allernådigste Konungs .. trolöse och illskefulle Fiender. Loenbom Stenbock 3: 101 (i handl. fr. 1712). Han .. kastade vid utgåendet tillbaka en blick, full af hån och ilskefull glädje. Palmblad i PoetK 1819, 2: 47. SvBL 10: 97 (1890).
2) (†) till 2: ilsken. En mörk och retad tjur, ur tufvan, ilskefull / .. uppkastar torf och mull. Bellman 2: 108 (1783). Ödmann StrSaml. 1: 36 (1785). JGOxenstierna 5: 209 (c. 1817).
3) (knappast br.) till 3: full av vrede; arg; äv. i överförd anv., om blick o. d. I .. dörren stod en .. flicka och gallskrek ilskfullt. Lundegård DrMarg. 2: 6 (1906). Östergren (1928).

 

Spalt I 207 band 12, 1933

Webbansvarig