| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IGNORANT iŋ1noraŋ4t l. in1jo-, l. -år- l. -ωr-, äv. -an4t, ngn gg -aŋ4 (iggnoránnt Dalin, iŋ´nåran؛t eller in´jåran؛t el. -ωr- LoW, -ang l. -an(g)t Östergren (1928)), adj. o. sbst. m.||ig.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
I. (knappast br.) adj.: okunnig, obildad; äv.: oförståndig, dum. Swedberg Schibb. 275 (1716). NF (1883). 3NF (1929).
II. sbst.: okunnig l. obildad människa; människa som icke har reda på de mest elementära saker. Här är kommit sådant rychte i landet, som wore iag en ignorant. ConsAcAboP 3: 533 (1666). Huru han hanterar sin fattige Capellan skiäller honom .. för een stoor Jgnorant och Jdiot, som intet kan een Articulum Fidej (dvs. trosartikel). VDAkt. 1692, nr 116. Den vetenskapliga bildningen är onyttig, ty ignoranten sköter oftast rätt väl sitt jordbruk, sitt bränneri och sitt handelskontor. Järta 2: 306 (1832). Anspråksfulla streber och ignoranter. NDA 1912, nr 306, s. 2.
Spalt I 140 band 12, 1933