Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IGEL- i3gel~, ssgsled2.
Etymologi
[sv. dial. igel- i ssgn igeltänd; sannol. biform till GIGEL-]
i ssgr.
Ssgr (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): IGEL-TAND. tand som står snedt l. som är utskjutande i förhållande till övriga tänder. Wistrand Husmed. 197 (1840). —
-TÄNDT, stundom -TÄND, p. adj. som har ”igeltänder”. Weste (1807; med hänv. till gigeltänd). Zeipel Set. 1: 38 (1847).

 

Spalt I 109 band 12, 1933

Webbansvarig