Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖSÅTE 3~2te, äv. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) HÖSÅT 3~2t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) HÖSÅTA 3~2ta, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. HÖSÅTAN, n.; förr äv. HÖSÅTARE, r. l. m.; pl. =.
Ordformer
(-såt 18811929. -såta 17121912 (: hösåtor, pl.). -såtan 15411807. -såte c. 1730 osv. -såtare 1760)
Etymologi
[av HÖ, sbst., o. SÅTE]
(för torkning i det fria) hopräfsad hög (stack) av hö; jfr HÖ-STACK. G1R 13: 299 (1541). Somliga gator (i Torneå) voro .. med täta hösåtor el. vålmar beprydde. Porthan BrefCalonius 124 (1794). Jo, han är lite rar, den der stolen: du sjunker ned som i den mjukaste hösåta. Carlén Bull. 3: 12 (1847). När .. (göken) får se den första hösåten, tystnar han. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 346 (1864). Östergren (1929).

 

Spalt H 2414 band 12, 1932

Webbansvarig