Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖGER 4ger, r.; best. -n. Anm. I st. f. den felande pl.-formen användes pl. av HÖGER-PARTI resp. -SLAG, -STÖT o. d.
Etymologi
[substantivering av HÖGER, adj.]
1) [jfr d. højre, t. die rechte; efter fr. la droite; anv. härstammar från den fr. nationalförsamlingen 1789, där rojalisterna hade sin plats till höger om presidenten] i sht polit. sammanfattande benämning på de personer (i ett land, en församling, en riksdag o. d.) som hava en (politiskt) mera konservativ inställning; vanl. i best. form; äv. (i best. form) om politiskt parti till vilket dylika personer äro anslutna; de konservativa; motsatt: vänstern (o., i sht i fråga om utländska förh., centern); äv. i överförd anv. i fråga om annat än politiska förh.; jfr HÖGER, adj. 1 g, 3 d β. Tillhöra, sympatisera med, rösta med högern. På de sista tiderna har man efter utländska mönster bildat ett artikuleradt subst. högern, venstern, såsom namn på de politiska sidorna af en riksförsamling. Rydqvist SSL 2: 448 (1860). Den hegelska skolans strängt konservative meningsflock eller s. k. ytterste höger. NF 2: 61 (1876). PT 1909, nr 48 A, s. 3. Den kyrkliga högern. AB(B) 1930, nr 122, s. 1. SDS(A) 1932, nr 239, s. 5. — jfr ULTRA-, UNG-HÖGER.
Anm. till 1. Ordet användes stundom äv. (oböjligt, i sg. o. pl.) elliptiskt för HÖGER-MAN. Valda äro 10 socialdemokrater, 8 höger och 2 frisinnade. SvD(A) 1919, nr 83, s. 6. Är han höger? Östergren (1928).
2) [elliptiskt för HÖGER-SLAG, -STÖT o. d.] idrott. i boxning: slag l. stöt o. d. med högra handen. En .. rak höger. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16.
Ssgr, se HÖGER, adj. ssgr.

 

Spalt H 2296 band 12, 1932

Webbansvarig