Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄTTA, v., anträffat bl. i inf.
Etymologi
[fsv. hätta, motsv. isl. hætta]
(†) riskera, våga, äventyra (ngt); äv. i förb. hätta till, våga ett försök, försöka. På thet the sit Ljf frjmodigt skola hätta. Spegel GW 280 (1685). (Sv.) Hätta til .. (lat.) experiri, periculum facere. Spegel 174 (1712). Ihre (1769).

 

Spalt H 2187 band 12, 1932

Webbansvarig