Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄSSLA häs3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(hes- G1R. häs- Stiernman Com. 5: 481 (1694), Törnsten Linnel. 3 (1787). häss- Schroderus, AllmogHemsl.)
Etymologi
[sv. dial. häs(s)la; av ovisst urspr.; jfr HÄLLA, sbst.3]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) bunt l. knippa av (två nävar bråkat) lin, i sht förr äv. av hampa. Schroderus Comenius b 9 a (1639). Hembygden 1913, s. 133 (fr. Finl.). AllmogHemsl. 86 (1915; fr. Uppl.). — jfr HAMP-, LIN-HÄSSLA. — särsk. (förr) i uttr. S:t Olofs hässla, om viss skatt l. avgift som allmogen i vissa trakter (Hälsingl.) erlade i lin. G1R 5: 61 (1528).

 

Spalt H 2149 band 12, 1932

Webbansvarig