| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRUT04, adv.2
(numera bl. i vitter stil, arkaiserande) ut; i sht i förb. med rörelseverb; stundom svårt att skilja från HÄRUT, adv.1 Här vth, här vth tu blodhhund, tu Belials man. 2Sam. 16: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: bort, bort). Härut era helvetes tjufvar! Strindberg SvÖ 2: 215 (1883). Hej, härut, kamrater, till ett lustigt firumfej! Högberg Vred. 2: 216 (1906).
Spalt H 2141 band 12, 1932