Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄRRÖRA 3r~rö2ra l. 3r~, l. ~rœ2r-, v. -rör, -de, -t ((†) p. pf. -rörd RARP 4: 166 (1649)). vbalsbst. -ELSE (†, Hjelt Medicinalv. 2: 369 (i handl. fr. 1730)).
Ordformer
(her- 16351773. här- 1624 osv.)
Etymologi
[efter t. herrühren; jfr HÄR, adv.2 Bet. 2 synes ha utvecklats i sv. gm inflytande från RÖRA i bet.: angå, gälla o. d.]
1) komma l. förskriva sig l. härleda sig (från ngn l. ngt l. från ett ställe l. en viss tid o. d.); ha sitt ursprung l. upphov l. sin upprinnelse l. sin orsak (i ngt); härstamma (från ngt); härflyta (ur ngt). Härröra från ngn l. ngt, äv. av ngt, förr äv. av ngn. Misstaget härrör (där)av att (osv.). Denne allmenne religions strijdh, och der aff härrörande haat och förföllielse. Gustaf II Adolf 621 (1624). Som spåret ej kunde hafva härrört af någon annan, än af en vild menniskia. DeFoë RobCr. 77 (1752). (Omdömet) härrör från det nyare Italiens berömdaste Skald. Geijer Häfd. 44 (1825). Den från dessa dagar (dvs. hösten 1807) härrörande stiftelsen af ”Auroras förbund”. Atterbom Minnest. 2: 138 (1853). Ingenting härrör af en enda orsak. Odenius 1Celsus 22 (1898). Från della Porta härröra plan och fasad till S. Maria de’ Monti (i Rom). Hahr ArkitH 372 (1902). — särsk.
a) [anv. beror på inflytande från härleda sig, förskriva sig o. d.] (föga br.) refl. BoupptSthm 1686, s. 903 a, Bil. (1680). (Konkurrensen) härrörde sig hufvudsakligen från grannstaden Arboga. Johansson Noraskog 3: 332 (1884). SD(L) 1908, nr 100, s. 7.
b) (†) om person: härstamma. Wij förspörie, dhett han af en förnäm stamm och godt folck herrörer. VDAkt. 1678, nr 306.
2) (†) stå i sammanhang med l. gälla l. angå l. röra ngt; i uttr. härröra under (ngt) äv.: höra till l. under (ngt), lyda under (ngt). HSH 31: 419 (1663). De .. tillägna sig samma Jord och Ägor, som skulle och borde denne under deras egne Heem lyda och härröra. LReg. 57 (1688). En ransakning denne Saken härrörandes. VDAkt. 1712, nr 156.

 

Spalt H 2130 band 12, 1932

Webbansvarig