Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄDISK 4disk, adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -T.
Ordformer
(hädilsk Apg. 6: 11 (NT 1526; sannol. felaktigt). hädisk (-dh-) Apg. 6: 13 (NT 1526) osv. hädesk 1635c. 1755. hedisk 1605)
Etymologi
[avledn. till HÄDA. — Jfr HÄDSKLIGEN]
som utgör l. innebär hädelse l. skymfande av ngt upphöjt, hånlig, hånfull, smädlig, vanvördig; vanhelgande, profanerande. Wij haffuom hördt honom säya hädilsk oordh emoot Moisen och emoot gud. Apg. 6: 11 (NT 1526). (Påven som) i hädisk förmätenhet djerfdes kalla sig Christi ståthållare på jorden. Geijer I. 7: 11 (1817). Detta sätt att förguda menskliga förhållanden finner Schlyter vederstyggligt, snart sagdt hädiskt. Wisén i 3SAH 4: 311 (1889). Den hädiska uttydningen av Nordstjärnans latinska devis Nescit occasum — ”den vet inte var den faller”. SvD(A) 1930, nr 273, s. 10.

 

Spalt H 1883 band 12, 1932

Webbansvarig