Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÅRSMÅN 3rs~må2n, i vissa trakter äv. 4~1 (hå`rsmån Weste; hå´rsmå`n o. hå`rsmå´n Dalin), r. (l. m.) (LPetri 2Post. 245 d (1555) osv.) ((†) n. PErici Musæus 4: 24 d (1582), Wennerberg 1: 125 (1881)); best. (knappast br.) -en l. (utom i södra Sv.) =.
Ordformer
(hår- 18291847. hårs- 1555 osv. -mån, -mo(h)n o. d. 1555 osv. -månn, -monn 16351708)
Etymologi
[av HÅR, sbst. (jfr d. o. 2 b) o. MÅN, sbst.; det neutrala genus i ä. tid beror möjl. på anslutning till förleden, möjl. äv. på inflytande från liktydiga neutrala ord ss. DUGG, DYFT, GRAND; jfr HÅRSBREDD]
eg.: så stort avstånd som bredden av ett hår- (strå); ytterst obetydligt avstånd; nästan alltid föregånget av obest. art.; förr äv. i uttr. på en hårsmån, ”på håret”, ”på pricken” o. d., samt i uttr. icke till en hårsmån, icke det minsta, ”inte en tum” (jfr a); jfr HÅRSBREDD. Tin kropp warder .. (genom allt ditt bemödande) icke til en håårs mon lengre. LPetri 2Post. 245 b (1555). At hon icke en gång tål, det tofflorne stå den ena natten en hårsmån längre åtskilde än den andra. Stagnell BSjelfklok 18 (1753). Efter några försök vandes munnen, att på en hårsmån dricka till nästa päl (dvs. knapp i dryckeskanna). Ödmann Hågk. 15 (1801; uppl. 1918). Skornas band / På hårsmån voro som de skulle. Franzén Skald. 2: 217 (1828; i fråga om en sprätt). Lagerlöf Holg. 1: 41 (1906). — särsk. bildl.
a) betecknande någonting mycket obetydligt: ”ett uns”, ”ett dyft”, ”det minsta”, ”en aning”; i sht i nekande sats, ofta äv. ss. bestämning till en komparativ; förr äv. i uttr. icke till en hårsmån (jfr ovan). PErici Musæus 4: 24 d (1582). (Från) Gudz .. bodord .. (kan kyrkan) alrich wetterliga til en hårs mon .. affwijka. AAAngermannus Tillegn. B 2 a (1587). Sådana Böcker, hwar af man icke et Hårs-Månn klokare warder. Block Progn. 64 (1708). Gunnars panna såg i dag en hårsmån ljusare ut. Knorring Torp. 2: 222 (1843). Så såg hon honom .. i ögonen, som om hon .. icke väjde en hårsmån från sitt beslut. Hallström Händ. 301 (1927).
b) (†) i uttr. på (en) hårsmån när(a), på ett hår när, hart när. Sahlstedt (1773). Andfådd, flämtande och trött, / På en hårsmån när jag dött. CGStrandberg 141 (1861).

 

Spalt H 1858 band 12, 1932

Webbansvarig