Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÅRSBREDD hå3rs~bred2, i vissa trakter äv. 4~1 (Östergren (1928)), r. (l. f.) (Rademine Knigge 2: 71 (1804), Östergren (1928)) ((†) n. Rudbeckius Luther Cat. 172 (1667), KKD 2: 255 (1718)); best. (knappast br.) -en.
Ordformer
(hår- 1872. hårs- 1667—1928. -bred 1712. -bre(e)dd 1667—1928. -bredt 1718)
Etymologi
[av HÅR, sbst. (jfr d. o. 2 b), o. BREDD; jfr d. haarsbred (ä. d. haarbred, haarsbredt), t. haarbreit, adj., adv. o. sbst., haar(es)breite, sbst., eng. hairbreadth, hair’s-breadth; formen -bredt torde bero på invärkan från HÅRS-BREDT, adv.; med avs. på det neutrala genus i ä. tid jfr HÅRSMÅN]
(numera mindre br.) eg.: ett hårstrås bredd; hårsmån; oftast bildl., föregånget av obest. art., i sht i nekande sats; förr äv. i de adverbiella uttr. icke på en hårsbredd, icke det minsta, o. på en hårsbredd när, på ett hår när. Att iag för Eders Excellence intet på ett hårsbredt rädes. KKD 2: 255 (1718). Såsom en dufva inom en hårbredd från roffogelns utspända klo. Samtiden 1872, s. 278. Hvar enda gång misslyckades försöket på en hårsbredd när. Nyblom Twain 2: 5 (1874). Ingenting skulle kunna aflägsna honom en hårsbredd från fyllandet af hans konstitutionella uppgift. AB 1897, nr 266, s. 3. Östergren (1928). (†) Thet aldraringaste ting aff ett håårsbreeddz wärde. Rudbeckius Luther Cat. 172 (1667).

 

Spalt H 1858 band 12, 1932

Webbansvarig