Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYVENS hy4vens, oböjl. adj. l. adv.
Ordformer
(hivens 1921. hy(f)vens 1897 osv.)
Etymologi
[sv. dial. hyva, hivens, hivans, adj. o. adv., nor. dial. hiva, hivannes, av fin. hyvin, väl, bra, adv. till fin. hyvää, god, med formell anslutning till sådana ord som JÄDRANS, SATANS]
(i starkt vard. l. slangartat spr.)
I. (mindre br.) ss. adj.: bra, utmärkt, förträfflig. Paj är hyfvens. Sandberg GHusH 78 (1897). Wilhelm är allt en hyvens pojke ändå. Lieberath Span. 48 (1916). SDS(B) 1930, nr 339, s. 14.
II. ss. adv.: bra (i särdeles hög grad), utmärkt, ”präktigt”, ”kul”. Jag måste medge, att jag trots gårdagens fäst mådde hyfvens. Engström 1Bok 21 (1905). Det går hyvens det, kapten! Högberg Frib. 191 (1910).

 

Spalt H 1687 band 12, 1932

Webbansvarig