| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYPO- hyp1o- l. -å- l. -ω-, prefix.
1) (i sht i fackspr.) som befinner sig l. ställes under l. nedanför l. bland ngt; dels i från gr. lånade ord (jfr HYPOFYS, HYPOKONDRI, HYPOKRISI, HYPOSTAS, HYPOTAX, HYPOTEK, HYPOTENUSA, HYPOTES), dels ss. levande bildningselement vid skapande av vetenskapliga termer (jfr HYPOGYN, HYPOKOTYL).
2) som icke når upp till det fullständiga l. fullt utbildade o. d., i viss grad l. utsträckning, något litet; dels i från gr. lånade ord (jfr HYPOKORISM), dels ss. levande bildningselement vid skapande av vetenskapliga termer (jfr HYPOKLORIT, HYPOMANI, HYPOSULFIT).
Spalt H 1652 band 12, 1932