Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUMILIERA, v. -ade.
Ordformer
(-illera c. 1750. hymiljera 1847)
Etymologi
[av fr. humilier, av lat. humiliare, till lat. humilis, låg, ödmjuk, till humus, jord, stoft (se HUMUS)]
(†) förödmjuka. HSH 9: 121 (c. 1750). Bror har en bra låg och ”hymiljerande” tanke om oss fruntimmer. Blanche Våln. 253 (1847). Ekbohrn (1904).

 

Spalt H 1379 band 11, 1932

Webbansvarig