Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HULDSALIG hul3d~sa2lig, ngn gg 040, adj.; adv. -EN (knappast br., Östergren (1928; angivet ss. sälls. form)), -T.
Etymologi
[liksom d. huldsalig av t. holdselig, avledn. av hold (se HULD, adj.). Ordet uppfattas ofta ss. en ssg med SALIG]
(i högre stil, mindre br.)
1) full av ynnest o. nåd, nådig, gunstig, barmhärtig, mild; jfr HULD, adj. 1 c. Böttiger i 2SAH 50: 454 (1874). Le Dieu des bonnes gens, ett slags himmelsk kung i Yvetot, som huldsaligt ler mot bonvivanterna. BonnierLittH 4: 56 (1930).
2) ljuv, ljuvlig, älsklig; jfr HULD, adj. 3. Förrädaren .. (var) icke .. werd, att höra tina huldsaliga Tröst. PJGothus Cat. Hh 5 a (1595); jfr 1. Muræus Arndt 1: 87 (1647). (Jag följde en flicka) jag kom till ett näste, / där vin ficks fritt, / och vinlöf hon fäste / huldsaligt om hufvudet mitt. Fröding Stänk 43 (1896).
Avledn.: HULDSALIGHET, r. l. f. (i högre stil, mindre br.)
1) till 1. Stiernhielm Fägn. 53 (1643, 1668).
2) till 2. 2NF 33: 629 (1922).

 

Spalt H 1364 band 11, 1932

Webbansvarig