| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HUFF huf4, interj.
1) (i vissa trakter, mindre br.) uttryckande obehag, förskräckelse o. d.: hu, usch. Thomander 3: 353 (1826). Huff, hör på gatan: hvilket buller af springande. Almqvist Ekols. 1: 182 (1847).
2) (†) uttryckande otålighet l. avvisande av betänkligheter l. invändningar (i avsikt att uppmuntra ngn): asch o. d. ”Huff! det skall gå,” utropade Anders. Almqvist Lad. 14 (1840).
3) (†) uttryckande överraskning. Huff, si min själ kom hon icke af hästen. Almqvist Amor. 14 (1822, 1839).
Spalt H 1315 band 11, 1932