Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOTTE hot3e2, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(hutt- 1853. hått- 1843—1924)
Etymologi
[sv. dial. hotte]
(vard.) (urspr. spefull) benämning på invånarna i norra Bohuslän, ävensom i norra Halland. Holmberg Bohusl. 2: 36 (1843). ”Håttar” eller ”nordhåttar” benämnas sen gammalt nordbohuslänningarna till skillnad från de söder om dem boende ”possarna”. TurÅ 1917, s. 88. Geete Språkl. 93 (1924). — jfr FATTIG-, NORD-HOTTE.
Ssg: HOTTE-BYGDEN, best. (vard.) benämning på norra delen av Bohuslän. Holmberg Bohusl. 2: 36 (1843). NF 2: 786 (1877).

 

Spalt H 1263 band 11, 1932

Webbansvarig