Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOPPA, sbst.2, f. l. r.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. hoppa, jfr d. hoppe, t. dial. huppe, gammal, mager häst; bildat till HOPPA, v.1 1, o. urspr. syftande på den skumpande gång som var utmärkande för en passgångare (oftast ett sto)]
(†) sto. En bonde .. red ”på en kringskodd hoppa” in i kyrkan midt under predikan. Cavallin Herdam. 5: 125 (cit. fr. 1683). ÅgerupArk. Bouppt. 1744.

 

Spalt H 1176 band 11, 1932

Webbansvarig