Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOPPA hop3a2, i vissa trakter 40, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[avledn. till HOPPA, v.1 1]
(i vissa kretsar, vard.) klandrande benämning på flaxig l. slamsig flicka l. kvinna (som ständigt är i farten); jfr HOPPE-TOSSA 2 a β. Berger Larm. 61 (1913). Om det hade varit en liten hoppa, vilken som helst … Men nu var det en s. k. fin flicka. Essén Fob 291 (1919). SvD(A) 1929, nr 89, s. 10.
Avledn.: HOPPIG, adj.1 (i vissa kretsar, vard.) som kännetecknar en ”hoppa”. Ett hoppigt fnitter. Frölich Lewis Babb. 336 (1923). SvD(B) 27/6 1925, Bil. s. 2.

 

Spalt H 1175 band 11, 1932

Webbansvarig