| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HONNETETÉ honät1ete4, äv. 10—, äv. med mer l. mindre franskt uttal, r. l. f.; best. -n l. -en; förr äv. HONNETTITET, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (Dalin Arg. 1: 280 (1733, 1754)).
1) (numera bl. ngn gg i vissa kretsar) motsv. HONNETT 1: hederlighet, rättrådighet, redbarhet. Huru låter det för honnetiteten, när man .. håller med tiufven, och köper det stulna af honom? Oelreich 757 (1755). Ekbohrn (1904).
2) (numera bl. ngn gg i vissa kretsar) heder, ära; anständighet; jfr HONNETTEMANG 2. Och skulle de Danskas chican gå så vidt (att de icke vilja utlämna greve Stenbock), .. så hafva vij då giort det honettiteten fordrar. RARP 17: 284 (1714). Ekbohrn (1868).
3) (†) motsv. HONNETT 3 o. 4: välvilja; artighet, hövlighet; äv. konkretare: artighetsbevis o. d. CPiper (1709) i HH XXI. 1: 11. (Adlerstedt har) blefvit rådd därtill, at han skulle giöra någon honnettitet åt R(idderskapet) o. A(deln). 2RARP 6: 23 (1731). Dalin Arg. 1: 280 (1733, 1754). Gynther ConvHlex. (1846).
Spalt H 1131 band 11, 1932