Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOLMA hol3ma2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., Schröder MinnSkog 128 (1888)).
Etymologi
[sv. dial. holma (Västmanl., Herweghr Ordb. (c. 1770)), motsv. nor. dial. holma, (ä.) d. holme; eg.: göra så att ngn l. ngt kommer på en ”holme”; till HOLME 1 o. 3]
1) (i vissa trakter) jäg. (in)ringa (villebråd, äv. område där villebråd förmodas befinna sig).
a) om människa: gå (åka skidor) kring ett område för att med ledning av in- o. utspår avgöra om ngt villebråd (i sht björn) befinner sig därinom; jfr VÄNGA, VÄRVA (i bet.: inringa); ss. vbalsbst. -ning stundom konkret: ”holmring”. Falk Björnskall 19 (1819). I januari 1835 hade han köpt en holmning af sin gamle jagtkamrat. Wieselgren Samt. 140 (1876, 1880). Ekman NorrlJakt 62 (1910). — jfr BJÖRN-HOLMNING, IN-HOLMA.
b) (föga br.) om (höns)hund: gm en kringgående rörelse närma sig (villebråd i vila l. rörelse) i stället för att följa löpslaget. Bergström HbJagtv. 1: 147 (1872).
2) (i fråga om forntida förh. i Norden, i sht i Norge o. på Island) motsv. HOLME 3: gm att på olika sätt avgränsa (en plats) utmärka den ss. område där holmgång skulle äga rum; förr äv. allmännare: inhägna, omgärda. Dalin (1852; angivet ss. brukat fordom). Platsen (för tvekampen) var holmad; stenar voro lagde rundt om den. Bååth EgilS 168 (1883).
Ssg: (1 a) HOLM-RING. (i vissa trakter) jäg. område där villebråd är holmat; vanl.: björnring. Schröder MinnSkog. 127 (1888).

 

Spalt H 1118 band 11, 1932

Webbansvarig