Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOGTORN l. HOFFTORN, n.
Ordformer
(hoff- 15251543. hogh- 1572)
Etymologi
[liksom ä. d. hofftorn, kränkning, sorg, av ett icke uppvisat mnt. ord, motsv. mht. hobezorn, ä. t. hofzorn, stor vrede; förra leden är möjl. mnt. hoge, sinne (se HÅG), i så fall förvrängt i mht. o. ä. t.; senare leden är mnt. torn, vrede (jfr FÖRTÖRNA)]
(†) kränkning, oförrätt. Melkior wi[n]man ræchte hand[en] for (dvs. utfäste sig att böta) xij {marker} for th[et] hofftorn han giorde hans sc[re]dde[re]. OPetri Tb. 81 (1525; uppl. 1929). G1R 8: 116 (1532). LPetri ChrPina T 3 a (1572).

 

Spalt H 1106 band 11, 1932

Webbansvarig